Det hade börjat hänga över oss att vi inte hade berättat för familjen ännu att vi ska få en liten kid. Så i lördags så tog vi modet och bilen, brummade ut till byn och berättade för Rolf och Tuija. Minerna var oslagbara. Tuija kunde knappt prata då hon skyndade runt bordet för att ge oss kramar och Rolf såg ut som att någon stoppat in en klädhängare i munnen på honom. Underbart roligt.
Näste flock till rakning var Jennys bror, fru och barn. Lilla Sam fick lära sig att säga "kusin" under en promenad runt Sidsjön med systrarna, vilket snabbt visade sig vara lite av ett bakslag. Tanken var att vi skulle berätta det för Jonny och Anna samtidigt. Men eftersom att Sam nu sprang runt och klappade Jenny på magen och sa bäbis, så kunde vi inte riktigt hålla det från henne. Förbannat gulligt måste jag säga. Men med Sam som medhjälpare så berättade vi det sedan för Jonny. Hur kul som helst. Jag måste säga att det är ruskigt kul att se hur nyheten sjunker in i folk.
Så nu vet åtminstone några personer vad som väntar och nu är det snart min tur att berätta för min familj att jag ska bli pappa.
Hmmm.
Låt oss testa det där igen. Pappa. Paaaap-pa. Det är verkligen lika underligt att höra det ordet varje gång. Father.
Luke, I am your....
Nåja.
Jag tror att jag klar med i vilken ordning jag ska berätta för familjen.
Den enda saken som jag måste vara säker på är att någon sitter med mormor när jag berättar det. Annars så ramlar hon garanterat av stolen i ren glädje. Hon har varit på mig längst av alla med frågor om barn och detta bli ju hennes första barnbarnsbarn. Hon bli alltså übergammelmormor. Fast farmor.
