På tordag, på torsdag, på torsdag

På torsdag så har vi passerat 12-veckorsgränsen och då kanske jag kan pusta ut lite grann. Kanske kanske.
Då ska den mest kritiska tiden för en graviditet vara förbi och farorna ska sakta avta. Samma dag så ska vi på mödravårdscentralen igen. Min vana trogen så kommer jag att sitta där med hakan i golvet igen, medan tanten berättar hur Jennys kropp förändras. Transformers ni vet. Det ska tas en massa test och blodprover. Mitt jobb är att inte göra något alls och försöka att inte ställa dumma frågor. Jag vill fråga om det finns en möjlighet att barnet har kvar en liten bit svans då den kommer ut, men den frågan får jag nog googla istället. MVC-fröken skulle nog bara förbarma sig över Jennys otur av valet av pappa till sitt barn. Eller kanske valet av barn till sitt barn passar bättre. Det känns som att pappor manligt ska hugga ner träd i skogen och jaga älgar med bara händerna. Iklädda ett höftskynke av utterpäls.
Tur att hon aldrig kommer att få reda på att jag byggde en snökoja igår på gården. Till mig själv.
Det bästa i detta är att Jenny åtminstone uppskattar dessa små upptåg :)
Min mage är lite gravid den med. Åtminstone den delen som bli lite mjukare för varje skål av chips jag äter. Jag övertalar mig själv om att det är gulligt.

Till älsklingen

Skänker en tanke till min vackra Jenny som sitter hemma och pluggar. Med bebisen i magen. Vi har det kallt hemma just nu, så jag hoppas att du har massa filtar på dig och en kopp te framför dig. Jag älskar dig. Er båda! Du är så otroligt duktig och kommer att bli en fantastisk mamma och om några år en fantastisk lärare, hjärtat! Puss!

Vad ska du bli när du blir stor?

Den frågan fick man ju aldrig ett vettigt svar på själv, så jag tänkte erbjuda vissa förslag på vad du inte ska göra.

Bli inte deltagare i dokusåpor. Jag misstänker förvisso att det är kan vara den enda sortens underhållningen som kommer att finnas om sisådär 20 år, med tanke på att det nästan är det enda som finns idag. Så ifall någon konstig gubbe kommer fram och erbjuder dig att leva i en bur i 40 dagar på bästa sändningstid, säg nej.
Bli ej heller en revisor. Lite roligare än så måste du få ha och att vara kroniskt deprimerad vid 30 års ålder är inte en lösning på något.
P-vakt. Nej.
Vakt på slottet. Nej.
Dörrvakt. Nej. Jag vill inte att du ska bli skadad eller titta på fulla idioter hela tiden. För övrigt så är den enda skillnaden på det yrket och att vara vakt på slottet är att de du vaktar på krogen oftast kan skriva lite bättre. Knugen forever.
Håll kläderna på. Alltid. Här finns det miljontals nej-"yrken" som jag skulle kunna rada upp, men det skulle ta för lång tid. Skulle jag få bestämma så är det nästan overall dygnet runt som gäller. Bävernylon.

Den här listan kan bli hur lång som helst inser jag nu, så jag ska nog fortsätta vid ett annat tillfälle! 

Pretendo-angst!

Tanken slog oss igår: tänk om barnet blir nästa Svartenbrandt. Eller ännu värre, nästa Carola. Den tanken gör ont i den delen av hjärtat som hjärtattacken sitter i. Vad gör man om det blir så?
Någon på tv, i någon serie, från något land, innehöll en unge som revolterade lite. Vid närmare tanke så var det senaste avsnittet av TV4+ serie Medium. ( Bra skit, se den ) Ena dottern smiter iväg till en stuga med en massa 18-åringar. Hon själv är 16 år. Mamma Medium och pappa Aerodesigner får stroke och hämtar henne på studs. Utskällning sker. Mamma Medium får sen massa visioner och serien börjar på riktigt. Punkt. 
Dottergrejen där fick mig att pausa och fundera en stund. Sen tog hjärnan över och började jobba på högvarv. Vi ska få en liten rosa fluffbebis och den kommer inte ens veta vad revolt är. Allt är mat, rapa, sova, bajsa, titta på de konstiga katterna, sova. MEN, senare i livet som kommer någon lärare att berätta om Che Guevara och helt plötsligt så är vardagen inte alls lika söt. I kombination med rätt kampmusik så blir hemmet en djungel. Murar ska byggas mot alla över 30 år, det där jävla huset ska man fly ifrån och pappa är ett arsle som tror att han är cool. Att skejta var typ coolt 400 år sedan. Allt vet ju det? REVOLT!!!

Mitt huvud vill snurra lite extra på paranoia-växlarna just nu. Nätterna blir långa och jag tror att jag lyckades slå en tredubbel knut på lakanet under natten. Jag vet att revolt är vettigt, jag menar inget annat. Alla barn ska bete sig som galna pirater en stund i sitt liv, dock utan rom om de är under 18 år. Jag har hellre ett barn som äter spik, rakar huvudet och flyr till skogs några timmar i protest mot föräldraförtrycket, än att fortfarande ha en 40-åring hemma år 2050. Någon sorts jättebebis som som fortfarande efter 40 år inte ens bränt sig på en spisplatta, ätit kattsand eller svurit värre än "bövelen". 
Men ändå så vill man ju inte ha en revolt. Fast man vill det? Förstår ni? Därav sju nya växlar i hjärnans centrum för "Överbearbetning för saker som inte har hänt ännu".