På tordag, på torsdag, på torsdag

På torsdag så har vi passerat 12-veckorsgränsen och då kanske jag kan pusta ut lite grann. Kanske kanske.
Då ska den mest kritiska tiden för en graviditet vara förbi och farorna ska sakta avta. Samma dag så ska vi på mödravårdscentralen igen. Min vana trogen så kommer jag att sitta där med hakan i golvet igen, medan tanten berättar hur Jennys kropp förändras. Transformers ni vet. Det ska tas en massa test och blodprover. Mitt jobb är att inte göra något alls och försöka att inte ställa dumma frågor. Jag vill fråga om det finns en möjlighet att barnet har kvar en liten bit svans då den kommer ut, men den frågan får jag nog googla istället. MVC-fröken skulle nog bara förbarma sig över Jennys otur av valet av pappa till sitt barn. Eller kanske valet av barn till sitt barn passar bättre. Det känns som att pappor manligt ska hugga ner träd i skogen och jaga älgar med bara händerna. Iklädda ett höftskynke av utterpäls.
Tur att hon aldrig kommer att få reda på att jag byggde en snökoja igår på gården. Till mig själv.
Det bästa i detta är att Jenny åtminstone uppskattar dessa små upptåg :)
Min mage är lite gravid den med. Åtminstone den delen som bli lite mjukare för varje skål av chips jag äter. Jag övertalar mig själv om att det är gulligt.