Sparkar mot min hand!

Nu kan jag känna sparkarna från bebisen! Jag måste säga att jag har väntat väldigt länge på att det skulle hända. Älsklingen har flera gånger bett mig känna på magen när hon känt något, men det har visat sig vara alldeles för svagt för att det ska kunna kännas på utsidan. Men nu är rörelsernas dagar äntligen här!
Det är svårt att förklara hur det känns fysiskt och det är helt omöjligt att förklara hur det känns psykiskt. Ett långväga försök är att säga att det känns rakt in i hjärtat varje gång. På absolut bästa möjliga sätt.

Jenny ligger oftast ner när det händer. Hon måste oftast göra det av någon anledning. (Det finns säkert en rimlig förklaring till varför det är så, men det är så mycket med den gravida kroppen som jag inte förstår att jag inte ens ska försöka lista ut det hela.) Sen börjar hon fnissa lite för sig själv och då förstår jag att det är action i magen. Jag utövar handpåläggning och väntar. Väntar lite till. Vääääntar...och sen så är det som att någon boxar på min handflata, poff. Poff poff. Det bör tilläggas att det inte är några minismällar det handlar om. Nej nej. Här händer det med kraft och besked. Det ska påannonseras att det minsann finns någon därinne som kräver uppmärksamhet.
Ibland så är det, vad man kan misstänka, ett falsklarm. Men jag har förstått att dessa falsklarm ibland helt enkelt handlar om ett bus från magockupanten. Jenny kan ligga och känna hur mycket rörelse som helst, men när jag kommer där med mina händer så är det plötsligt fullkomlig stiltje. Nada motion. Magfronten intet nytt. Jag sitter kvar, handen på magen, andan i halsgropen. Inget. När vi konstaterat att showen är över och att orkestern har packat ihop så tar jag bort handen. Jag hinner oftast bara resa mig, lyfta den tomma kaffekoppen och gå tre meter mot köket...poff-po-po-po-po-po...(trumsolo)...
En bit bort så står jag och ser fånig ut. Jenny ligger med händerna på magen och ler mot den.
Jag har bestämt för att de gångerna så handlar det bara om en privat visning för mamma. För att liksom säga: Tack. Här har du en liten specialare för att du tar hand om mig så väl.

Det, bäste bebis, tycker jag att du ska fortsätta med. Lek ninjatrummis för mamma hur mycket du vill.
Älskar er båda.