Godmorgon!

Jag sov till halv tio imorse. Jag tycker egentligen inte om att sova så värst länge, men jag undrar ändå hur många gånger till jag får säga det när bebisen väl har kommit? I vanliga fall så hade jag kanske varit lite orolig för att nattrutinerna kommer att ändras drastiskt inom kort. Att jag snart kommer att vara den där pappan. Han som tvingas stiga upp 03.30 och likt en lealös trasdocka söker sig in i köket och tyst svär när han slår smalbenet i allt på vägen dit. Han som med bebisen på armen först värmer barnets mat och sen kaffet i micron. Han som sen sitter där i köket och vaggar lillen, stirrar halvblint ut på gatan där ett fyllo vandrar åt fel håll och en dödstrött student som delar ut morgontidningen. Han som lär sig snarka då han går till jobbet. 

Men nu vet ju jag att det inte blir så. 

Tack vare den ljuvliga katten Boll så har vi år av övningar under natten bakom oss. Boll är en katt fylld av små ovanor. Ibland så spyr han så det står härliga till, ibland så ställer han sig mitt i sovrummet, harklar strupen och börjar sen tokskrika mot skyarna. Han skriker tills att man vaknar och sen tar han din plats i sängen. Eller så spelar han lite piano. Piano har även Apan spelat lite då och då. Allt detta pågår helst mellan 03.00-05.00. Så vi har övning. Vi har rutin. We got this!